Tack

Nu ere slut. Idag lämnar jag North Park, för att ge mig ut på nya äventyr. Jag vet inte om jag har resfeber eller bara har tusen känslor inom mig som inte riktigt vet vart dom ska ta vägen. Rummet är kalt igen och jag minns tillbaka på den första kvällen, då jag kom hit. Oj, det här måste vi göra nåt åt, tänkte jag. Och det blev riktigt bra tillslut.

Jag vill egentligen bara att den här dagen ska ta slut. Hejdåanden är aldrig roliga.
Men man får bara påminna sig om vilken underbar tid man haft här, och vilka man har delat den med.
Vissa kommer jag träffa igen, nu på min resa. Andra kommer jag inte se på länge. Men vi alla går och gör våra egna saker, går våra egna vägar. Vad som är trevligt är ju om vägarna korsas ibland. Och det tror jag våra kommer göra. Tänk vad fint, att man kan omges av så många fantastiska människor på en och samma gång. Jag skulle behöva en svensk ordlista för att kunna beskriva allt jag känner och hur tacksam jag är. Tack.

Och ha det så bra i Indien.

Nöff Nöff eller Oink Oink. Logiken flödar.

Hur kan man missa sin hunds födelsedag?? Illa illa. Men här Milton, så får du ett grattis av mig i efterskott. För det var igår som den stora dagen var. Dock så kommer jag inte ihåg hur många år han fyller, nio eller tio. Är det tio år så borde det ju ställas till med storkalas! Jag får fråga mor. Så denna låten är till dig min trogne vän.
The Kinks - A Well Respected Man
 

Hipp hipp hurraaaaa

 Igår fick jag gitarr-abstinens och stal Keirs gitarr för några dagar. Fingrarna ömmar efter naivt fingerplock men det var ändå härligt att få känna. Det är ringrostigt, men viljan finns. Om det är vid nåt tillfälle då jag inte saknar min kärlek så saknar jag definitivt musiken, att få uttrycka mig musikaliskt. Band, körer och sånglektioner kommer och går, men min längtan till musiken den består. Det blir nog att ta upp låtskrivandet igen när jag kommer hem. Kanske har samlat på mig lite nya saker att skriva om.

Jag gillar North Park

Tänk, att när jag lämnade Sverige var det vinter och rusk. När jag kommer hem kommer det vara sommar och glass vid hamnkanalen. Jag önskar mig en sommar av många fina återseenden,picknickar, en cykelsemester till Öland, sommarjobb och sena sommarkvällar med jordgubbs-snack med mor, och lite målning på landet. Känner en saknad till falu rödfärg.

Fina vänner får man inte för många av

Stay away from the boys!

Åh nej. Nu åt jag precis en Skittles när jag just borstat tänderna. Då måste jag gå ääända till badrummet och borsta dom igen. Sicken otur. Annars är min fruktskål full och jag tittar på den med nöjda ögon. Får bli lite kvälls-snacks kanske.
Men.. hur kommer det sig att mitt rum redan blivit stökigt? Jag städade i tisdags för att rummet skulle bli PARENTAL PRESENTABLE. Just så blev det. Mor och far blev så glada när dom steg in i den lilla pajbiten. Och det må jag säga, det var riktigt kul att ha dom här. Jag fick chansen att visa dom mitt hood och alla mina vänner. (kanske låtsades att jag var mer hemma än jag känner mig egentligen) Kan alla gator, alla fik, alla coola ställen att hänga på. Eller? Linn går vilse i down town. Sicken tur att pappa har med sig sin supersnabba Iphone och kan leda oss till rätta. Vad skulle jag göra utan dom? Mina föräldrar är mitt facit, min karta eller GPS kanske man ska säga. Dit går man om man är alldeles vilsen, borta eller lost, som man säger på amerikanska. Och dom brukar alltid leda tillbaka mig på rätta vägar. Tack för att ni är så bra.
Mor och Far

 

 

 

 

Finbesök!

I helgen gjorde jag en liten trip till Michigan, till Lisas släktingar. Träffade en gammelfarmor på säkert 95 bast som tittade på oss flickor och sa ; From Sweden? Well, welcome, but stay away from the boys! Och sen gick hon. Tyckte jag var lite roligt.. Vi gjorde också en utflykt ner i Indiana, till ett Amish samhälle. Vi svängde in på ett snabbmatställe och det första vi såg var en hel Amish familj sitta i 1800-tals kläder och käka hamburgare. Dom blev väl trötta på kålrötterna där hemma. Men hästen och vagnen stod fin parkerade utanför. Man måste ju hålla på sina principer.

Varning, varning!

Här kommer den i 110!

På söndagar brukar vi hänga hos i Dan och Taylors lägenhet och summera ihop helgen på ett mycket fint sätt. Det käkades Amish-bröd och lyssnades på musik. Då får min vän Joel syn på 20-dollars biljetter till Death Cab For Cutie, till dagen efter! Och Linn sa JA TACK. KACHING! och så gick hon på konsert igår, bara lite sådär lagom casual, som en riktig storstadsbo. De kommande veckorna har jag också lite annat för mig, som ; musikal, baseball game, teater, va med i en teater och sen ska jag försöka hitta en 4D-bio bara för att det är det coolaste som finns. Faktiskt. Livet är ändå fint, och det är guld värt att ha så fina människor runt omkring sig när tårar ibland vill snika förbi ögonlocken. För ibland vill man vara hemma när man är borta och borta när man är hemma och hemma när man är ensam och borta när man är där.
Men nu när våren omringar alla mina sinnen så är dom flesta känslorna bara positiva. Mina står nu inför mina sista veckor här, eller ja.. ska ju inte vara överdramatisk här, det är ju faktiskt 6 veckor kvar eller nåt. Men ändå. Aja, ska inte tänka för mycket på nåt, utan bara leva lite. Det är ju ganska fint att leva, eller hur?
Death Cab For Cutie - Soul Meets Body

Jag kommer alltid älska frukost.

Lake Michigan

Vilken tjyv!

Fina grejer

Vi blev gröna. Av Avund kanske.

Hey, do you want this?

Efter en mycket lyckad sånglektion drog jag ner till stan med Joel, downtown så att säga. Men Joel skulle hämta flickvännen på flygplatsen, så jag tog mod till mig och utforskade staden på egen hand, som en riktig Chicago-bo. Efter lite shopping och en liten matbit, styrde jag min kos mot tunnelbanan, och med min kaffe i ena handen och mobilen i andra, kände jag mig väldigt inhemsk. Jag tog rätt tåg med! stolt.

Men lite läskigt är det, när man står och väntar i tunnelbanan och alla möjliga folk passerar en. Det finns många hemlösa här i staden. Vissa går och tigger på tågen, andra bara sitter på gatan. Hade en extra apelsin i väskan. Han blev glad. Jag med.

Those leggings are awesome!!

 Hej igen!

Jaa, jag lever, även fast livstecken på denna blogg har varit väldigt sällsynt den senaste tiden. Jag ber väl lite om ursäkt. Klockan är 22.33 denna ljuva onsdagskväll och våren drar in över Chicago. Igår och idag var vinden så behagligt varm att man bara ville stanna upp, blunda och bara njuta av denna känsla - innan man börjar se det onormala i detta väderomslag. 16 grader den 7:e mars... vågar man njuta? Jo men det vill man ju, men man får nästan lite dåligt samvete. Visst är det lustigt? Att man kan njuta av nåt som egentligen är så obehagligt, läskigt och oroande. Men det är väl så människan fungerar. Tänk om vi skulle gå omkring och tänka på allt hemskt runt omkring oss. Ja tänk. Då skulle man bli en Linn. Som blivit miljöfrälst och tänker på om hon ska springa in på sitt rum och torka av blöta händer på sin handduk, eller möjligen ta en pappershandduk...

Men om det nu är 16 grader ute, man går i sina blommiga leggings och inser att man faktiskt inte kan göra något åt temperaturen i den stunden, såå kan man ju lika gärna njuta av den.

Här är det inte 16 grader, men hade en bra dag ändå.

Tanken måste väl ändå att det ska börja bli vår snart.
Annars skulle det ju inte heta spring-break. Spring-break infinner sig nästa vecka och jag har förberett mig med avklippta jeans-shorts och nya sommarskor. Bilen går nämligen till FLORIDA --------> massa sol! förhoppningsvis.
Lugn mamma, jag ska använda solkräm. Tänket faktiskt slå till med en hatt också.

Mycket har väl hänt dom senaste veckorna, med diverse hembesök hos både vänner, släktingar och lärare. Mycket trevligt må jag säga. Jag har vart på musikal på en high school, bakat himmelska choclate chip cookies, sett Chicago från höga höjder, vart i det svenska grannsamhället Andersonville, sett "Ensam Hemma-huset", köpt flygbiljett till Alaska, blivit miljöintresserad, fyndat på second-hand, skickat brev och paket till hemlandet, besökt University of Chicago, vart på gudstjänst i  Willow Creek, vunnit trämodell av eiffeltornet på franskalektion, funnit en vending machine som är felprogramerad så den säljer swedish fish för 10 cent istället för 1 dollar. WIN. Så bilderna nedan är en liten sammanfattning av vad jag haft för mig. En låt som funkar med mitt nuvarande humör är Simon & Garfunkel - The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy) . Spela den två gånger.

Ensam Hemma

En ganska fin utsikt

Keirs familj bjöd på festmåltid!

Promenad i Winnetka

Vill ha en sån här stuga

Promenad ner till stranden. Lake Michigan var mer som ett hav

Konstverket och konstnärerna

MUMS!

Släktinghuset!

Willow Creek, galet stor kyrka!

Hogwarts?Oxford? Nope, University of Chicago

I walked...

Andersonville!

How to overcome economie crises - spend all the money on balloons and stickers, yey!

Men ballonger är ju väldigt trevligt. Här i Amerikat håller man dock inte på och mesar med små gummiballonger som man blåst upp själv, nej, här är det riktiga grejer. Hardcore-helium för alla tillfällen. Ett annat fenomen som yttrar sig kallar jag för stickers-obsession-syndrom. Klistermärken för allt! Just nu sitter det ett Chicken Fingers-klistermärke på mitt kylskåp.

Men klistermärken är ju väldigt trevligt. Själv råkade jag gå med i SSU när jag var 12 år. Varför? För dom gav mig gratis klistermärken!

I tisdags var det den 14 februari, vilket också är Valentine's Day för dom som vill. Såhär såg det ut i matsalen  -------------------->

Och ja, Linn snodde ballonger.
På kvällen blev det  rosa cup cakes och skratt.

                                                                     I onsdags hade vi biljetter till musikalen South Pacific som gick mitt inne i Chicago på  Cadillac Palace. Det var så fancy som det låter. Uppklädda och förväntansfulla öppnade vi dörrarna till den stora teatern och vi blev bjudna på en imponerande show. Olyckligtvis fick vi inte ta kort inne i salongen (vågade man ändå, blev man attackerad av en liten kvinna med furiöst humör). Men jag lyckades fånga entrén!                                                                                      
Kvällen avslutades med ett besök på Cheesecake Factory, där Linn hade svåra bekymmer med att välja rätt cheesecake. Det fanns 30 olika sorter. Men hon blev nöjd tillslut. 

 Ikväll ska jag fortsätta min kulturella bana och gå på teatern "The Death of Harry Houdini" med min teaterklass.
Får se vad mer helgen bjuder på.






Förra helgen bestod av ännu ett släktmöte! De tog mig och min vän Hanna till det största köpcentret i Illinois där vi strosade runt och fann klänningar till Victoria, som har massor med skoldanser sista året i high school.

På söndagen tog vi en sväng till  Wicker Park och fyndade i hipsteraffärer, skivbutiker och klädde ut oss i secondhand-affärerna.                

          

Amerikansk konst

    Denna veckan har jag lyssna mycket på den svenska systerduon, First Aid Kit- The Lion's Roar

Nu blir det fredagsfika! Ha en fin helg                                        

Handskrivna brev och vinterkaos

usch usch

Nu blev Linn en aning ledsen i ögat. Hon längtar till våren förstår ni. Men icke. Hon får ett ton snö i fredagspresent och våren springer sin väg. Ekorrarna också.

snööö

Men nu ska jag i alla fall ge mig ut igen, för det är fredagsfika!
Och trots att jag inte gillar detta vädret, så ska jag ta mig till Alaska, där min rumskamrat bor.
Men då kommer det ju vara vår där ! Sen har vi vi Spring Break planerat också, Florida it is!
Kommer bli finemangmang.

Nåt annat som var finemanmang var det handskrivna brevet jag fick av in kära mor. Guld.

Imorgon ska jag träffa mina släktingar igen, de ska ta mig till något gigantiskt shoppingställe. Låter som riktig lördagsunderhållning! Men en, nu är jag sugen på kaffe (tänka sig) och jag rekommenderar er alla att lyssna på Bon Ivers nya album, med låtar som Perth. Helt magiskt.

Tjo!

World Peace man, yeah.

Håkan Hellström dånar i lurarna och jag måste erkänna att hemlängtan kommer krypande. Lite ibland. Livet är sjukt fint här och dagarna springer iväg för man hittar på så mycket. Men förutom att man saknar familj och vänner så inser man att man att Sverige betyder mer och mer för en. Känner mig en aning stolt över mitt land, även fast vi inte hälsar på alla och det största tv-eventet är melodifestivalen. Här är det största tv-eventet SUPERBOWL, alltså finalen i National Football League. Den inföll i söndags. Hamming Hall var var fullproppad med snacks av alla amerikanska slag (alla supersize såklart) och på storbild kunde man se pojkarna springa och knuffas. Men vi Svf:are blev inbjudna till Emily och satt och hejade i hennes källare, och stort grattis till New York Giants! Har också hört att reklamsnuttarna är den egentliga underhållningen, då 30 sekunder kostar flera miljoner dollar. Vid halvtid blev det massvis med underhållning, med bl.a Madonna. Hennes kalas avslutades med att allt släcktes ner och det enda som syntes var orden "WORLD PEACE" som lyste på planen.

Keir är glad, för han hittade snacks!

Då låg Linn och vred sig av skratt.

 Det är intressant det här, att jämföra amerikansk och svensk mentalitet och kultur. Ibland skäms jag lite över min svenskhet dock. Folk vet vad jag heter, hejar på mig, och jag står där som ett fån och tänker att jag aldrig sett personen. Folk är väldigt mån om att man presenterar sina vänner osv. Man sätter sig aldrig bredvid någon i matsalen utan att hälsa och presentera sig (om man inte träffats innan då). Dock kan man bli lite överrumplad när man går på campus och man ska hälsa och säga "What's up?!" How's it going?""How're you?" "What are you up to?" till alla. Och då kommer den stora frågan när man ska svara: ska man dra dagens historia, eller ska man bara svara med ett leende? Såklart är det en artighetsgrej, men ändå, jag får ju tunghäfta vareviga gång för man vet inte hur  man ska svara. Det blir ju lite awkward som dom säger här i amerikatt.. Jag är väl mer "Hej!"-"Hej" och sen snackar man när man   inte måste ruuuusa till en lektion.

Annars har mina dagar bl.a fyllts upp med teaterbesök och secondhand-shopping. Kan ni tänka er, det var halva priset på Village, som vanligtvis är loppispris. Så det fyndades lite. Jag har också vart på Chicago Art Institute och varit kulturell. Det är fint att vara student! Det går att leva billigt om man hittar alla studentrabatter och studentdagar.

Gustav hittade den ultimata skinnjackan. Eller?

Lite festligheter en lördagskväll

Jag och min rumskompis Jillie forstätter med operation-pimpa-rummet, och en dag fann vi vad som fattades. En kartongskulptur av James Dean. Fullstorlek.

                                                       








       

          En intressant låt som jag lyssnar på just nu.  
          Bon Iver - Woods         

This is the brown line train to the Loop

Helgen vart full av solstrålar och glada möten. Chicago är verkligen vackert när skyskraporna får reflektera ljuset, och det bara glittrar överallt. Snön är nästan borta och jag bara väntar in våren. Våren är nog min favoritårstid. Och mitt favoritljud är: nya converse mot grusfri asfalt. Ska bli!
Men våren i Chicago har ju också sina nackdelar. Jag och min vän Keir vandrade fridfullt en dag bland de höga husen, och BAMCRASHFLOCH så faller det ett snö/isblock över oss. Lyckligtvis blev bara Keir träffad i huvet. Han hade en jättetjock mössa och en liten skyddsängel på axeln. Fint va?

Andra galna saker har hänt här på North Park. I fredags kom en hypnotisör hit. Jag har alltid varit skeptiskt till detta fenomen, funkar det verkligen? Och JA. Det funkar alldeles för bra. Två av mina vänner blev hypnotiserade på scen i en och en halv timme. Och dom gjorde allt möjligt från att mjölka kossor, gömma sig för polisen till att föda barn. De minns ingenting efteråt. Bara att de såg in i ett blått ljus i början, sen var de borta. I drömlandet. Lite läskigt.

Tree krownowr

 När jag ändå är i här Amerikatt så har jag passat på att träffa några släktingar på min mors sida! I lördags kom dom i sin stora van och hämtade upp mig vid skolan. Det blev en lunch och en rundtur med bil i storstaden. Jag såg Lake Michigan och trodde nästan att det var ett hav. Det är mycket folk häromkring som har svenskt påbrå. Man ser svenska flaggor lite överallt och på min morgonpromenad stötte jag på denna lilla affär och restaurang ->
                                                                        

När hemlängtan knackar på.

<--









Vårpromenadlåt: All I Want Is You - Barry Louis Polisar

Släktträff!

Hey, do you have H&M in Sweden?

Nu har en vecka gått här på North Park College, och det har vart fullt upp! Har kommit igång med mina lektioner och det känns riktigt kanonis. Som sagt så har jag tre ämnen just nu (fyra, om man räknar med min exklusiva sånglektion på torsdagar, från sångelev!) teater, sociologi och lite francaise, oui bonbon. Måndag, onsdag och fredag har jag bara franska och slutar galet tidigt. De andra dagarna har jag mina två andra ämnen, men börjar dagen halv två. Så det är gött.

En vecka fullproppad med nya intryck så man blir alldeles yr. Jag äter 15 mål i veckan i cafeterian som ligger precis vid Anderson, där jag bor. Och maten, mina vänner, är så underlig och fet som ni tror. I cafetreian finns bla: En grill där man kan beställa hamburgare mm, en preson som gör din favoritmacka, fyra olika maträtter från pasta till grytor, alltid 6 olika sorters läsk, 6 sorters jucie, 6 sorters flingor, bagels, 4 sorters mjölk, salladsbord, tre sorters glass, kaffeautomat, frukt, 5 sorters dressing, efterrätt med kakor och tårtor, och mån-tors står det en kock och lagar en speciell mat direkt till dig.

Tror det var allt.

Förutom att äta så har jag träffat massvis med härligt folk. Det är så, amerikaner är bara så trevliga.
Dom må vara dumma och inte veta att H&M är svenskt, men vet ni, det gör inget.

 Vi har utforskat området kring campus också, och här i krokarna finns ju allt! En ofantligt stor secondhand butik vid namn "Village" som säljer skjortor för 90 cent. Helt ok liksom. Manfred och Joel vet hur man shoppar!

Ja, så här ser den ut. Skoluniformen.

 Det finns också andra små mysiga områden inte så långt härifrån. Idag, lördag, var vi till Belmont (tror det hette så) och gick i små affärer med allt ni kan tänka er. I en militärbutik hittade vi fängelsedräkter och rånarluvor. Finns alla möjligheter i denna stad! Idag fick jag också uppleva min första basketmatch, lika intensivt som när Sverige spelar hockey-VM. Amerikaner alltså. Ett mångsidigt folk. Det har vart många skratt den här veckan. Är ju omgiven av folk som älskar Sverige!

Och dom förlorade. Aj aj.

,

,

Försökte råna en butik, men det var svårt att vara diskret.