Tack

Nu ere slut. Idag lämnar jag North Park, för att ge mig ut på nya äventyr. Jag vet inte om jag har resfeber eller bara har tusen känslor inom mig som inte riktigt vet vart dom ska ta vägen. Rummet är kalt igen och jag minns tillbaka på den första kvällen, då jag kom hit. Oj, det här måste vi göra nåt åt, tänkte jag. Och det blev riktigt bra tillslut.

Jag vill egentligen bara att den här dagen ska ta slut. Hejdåanden är aldrig roliga.
Men man får bara påminna sig om vilken underbar tid man haft här, och vilka man har delat den med.
Vissa kommer jag träffa igen, nu på min resa. Andra kommer jag inte se på länge. Men vi alla går och gör våra egna saker, går våra egna vägar. Vad som är trevligt är ju om vägarna korsas ibland. Och det tror jag våra kommer göra. Tänk vad fint, att man kan omges av så många fantastiska människor på en och samma gång. Jag skulle behöva en svensk ordlista för att kunna beskriva allt jag känner och hur tacksam jag är. Tack.

Och ha det så bra i Indien.

Nöff Nöff eller Oink Oink. Logiken flödar.

Hur kan man missa sin hunds födelsedag?? Illa illa. Men här Milton, så får du ett grattis av mig i efterskott. För det var igår som den stora dagen var. Dock så kommer jag inte ihåg hur många år han fyller, nio eller tio. Är det tio år så borde det ju ställas till med storkalas! Jag får fråga mor. Så denna låten är till dig min trogne vän.
The Kinks - A Well Respected Man
 

Hipp hipp hurraaaaa

 Igår fick jag gitarr-abstinens och stal Keirs gitarr för några dagar. Fingrarna ömmar efter naivt fingerplock men det var ändå härligt att få känna. Det är ringrostigt, men viljan finns. Om det är vid nåt tillfälle då jag inte saknar min kärlek så saknar jag definitivt musiken, att få uttrycka mig musikaliskt. Band, körer och sånglektioner kommer och går, men min längtan till musiken den består. Det blir nog att ta upp låtskrivandet igen när jag kommer hem. Kanske har samlat på mig lite nya saker att skriva om.

Jag gillar North Park

Tänk, att när jag lämnade Sverige var det vinter och rusk. När jag kommer hem kommer det vara sommar och glass vid hamnkanalen. Jag önskar mig en sommar av många fina återseenden,picknickar, en cykelsemester till Öland, sommarjobb och sena sommarkvällar med jordgubbs-snack med mor, och lite målning på landet. Känner en saknad till falu rödfärg.

Fina vänner får man inte för många av

Stay away from the boys!

Åh nej. Nu åt jag precis en Skittles när jag just borstat tänderna. Då måste jag gå ääända till badrummet och borsta dom igen. Sicken otur. Annars är min fruktskål full och jag tittar på den med nöjda ögon. Får bli lite kvälls-snacks kanske.
Men.. hur kommer det sig att mitt rum redan blivit stökigt? Jag städade i tisdags för att rummet skulle bli PARENTAL PRESENTABLE. Just så blev det. Mor och far blev så glada när dom steg in i den lilla pajbiten. Och det må jag säga, det var riktigt kul att ha dom här. Jag fick chansen att visa dom mitt hood och alla mina vänner. (kanske låtsades att jag var mer hemma än jag känner mig egentligen) Kan alla gator, alla fik, alla coola ställen att hänga på. Eller? Linn går vilse i down town. Sicken tur att pappa har med sig sin supersnabba Iphone och kan leda oss till rätta. Vad skulle jag göra utan dom? Mina föräldrar är mitt facit, min karta eller GPS kanske man ska säga. Dit går man om man är alldeles vilsen, borta eller lost, som man säger på amerikanska. Och dom brukar alltid leda tillbaka mig på rätta vägar. Tack för att ni är så bra.
Mor och Far

 

 

 

 

Finbesök!

I helgen gjorde jag en liten trip till Michigan, till Lisas släktingar. Träffade en gammelfarmor på säkert 95 bast som tittade på oss flickor och sa ; From Sweden? Well, welcome, but stay away from the boys! Och sen gick hon. Tyckte jag var lite roligt.. Vi gjorde också en utflykt ner i Indiana, till ett Amish samhälle. Vi svängde in på ett snabbmatställe och det första vi såg var en hel Amish familj sitta i 1800-tals kläder och käka hamburgare. Dom blev väl trötta på kålrötterna där hemma. Men hästen och vagnen stod fin parkerade utanför. Man måste ju hålla på sina principer.

Varning, varning!

Här kommer den i 110!

På söndagar brukar vi hänga hos i Dan och Taylors lägenhet och summera ihop helgen på ett mycket fint sätt. Det käkades Amish-bröd och lyssnades på musik. Då får min vän Joel syn på 20-dollars biljetter till Death Cab For Cutie, till dagen efter! Och Linn sa JA TACK. KACHING! och så gick hon på konsert igår, bara lite sådär lagom casual, som en riktig storstadsbo. De kommande veckorna har jag också lite annat för mig, som ; musikal, baseball game, teater, va med i en teater och sen ska jag försöka hitta en 4D-bio bara för att det är det coolaste som finns. Faktiskt. Livet är ändå fint, och det är guld värt att ha så fina människor runt omkring sig när tårar ibland vill snika förbi ögonlocken. För ibland vill man vara hemma när man är borta och borta när man är hemma och hemma när man är ensam och borta när man är där.
Men nu när våren omringar alla mina sinnen så är dom flesta känslorna bara positiva. Mina står nu inför mina sista veckor här, eller ja.. ska ju inte vara överdramatisk här, det är ju faktiskt 6 veckor kvar eller nåt. Men ändå. Aja, ska inte tänka för mycket på nåt, utan bara leva lite. Det är ju ganska fint att leva, eller hur?
Death Cab For Cutie - Soul Meets Body

Jag kommer alltid älska frukost.

Lake Michigan

Vilken tjyv!

Fina grejer

Vi blev gröna. Av Avund kanske.

Hey, do you want this?

Efter en mycket lyckad sånglektion drog jag ner till stan med Joel, downtown så att säga. Men Joel skulle hämta flickvännen på flygplatsen, så jag tog mod till mig och utforskade staden på egen hand, som en riktig Chicago-bo. Efter lite shopping och en liten matbit, styrde jag min kos mot tunnelbanan, och med min kaffe i ena handen och mobilen i andra, kände jag mig väldigt inhemsk. Jag tog rätt tåg med! stolt.

Men lite läskigt är det, när man står och väntar i tunnelbanan och alla möjliga folk passerar en. Det finns många hemlösa här i staden. Vissa går och tigger på tågen, andra bara sitter på gatan. Hade en extra apelsin i väskan. Han blev glad. Jag med.

Those leggings are awesome!!

 Hej igen!

Jaa, jag lever, även fast livstecken på denna blogg har varit väldigt sällsynt den senaste tiden. Jag ber väl lite om ursäkt. Klockan är 22.33 denna ljuva onsdagskväll och våren drar in över Chicago. Igår och idag var vinden så behagligt varm att man bara ville stanna upp, blunda och bara njuta av denna känsla - innan man börjar se det onormala i detta väderomslag. 16 grader den 7:e mars... vågar man njuta? Jo men det vill man ju, men man får nästan lite dåligt samvete. Visst är det lustigt? Att man kan njuta av nåt som egentligen är så obehagligt, läskigt och oroande. Men det är väl så människan fungerar. Tänk om vi skulle gå omkring och tänka på allt hemskt runt omkring oss. Ja tänk. Då skulle man bli en Linn. Som blivit miljöfrälst och tänker på om hon ska springa in på sitt rum och torka av blöta händer på sin handduk, eller möjligen ta en pappershandduk...

Men om det nu är 16 grader ute, man går i sina blommiga leggings och inser att man faktiskt inte kan göra något åt temperaturen i den stunden, såå kan man ju lika gärna njuta av den.

Här är det inte 16 grader, men hade en bra dag ändå.

Tanken måste väl ändå att det ska börja bli vår snart.
Annars skulle det ju inte heta spring-break. Spring-break infinner sig nästa vecka och jag har förberett mig med avklippta jeans-shorts och nya sommarskor. Bilen går nämligen till FLORIDA --------> massa sol! förhoppningsvis.
Lugn mamma, jag ska använda solkräm. Tänket faktiskt slå till med en hatt också.

Mycket har väl hänt dom senaste veckorna, med diverse hembesök hos både vänner, släktingar och lärare. Mycket trevligt må jag säga. Jag har vart på musikal på en high school, bakat himmelska choclate chip cookies, sett Chicago från höga höjder, vart i det svenska grannsamhället Andersonville, sett "Ensam Hemma-huset", köpt flygbiljett till Alaska, blivit miljöintresserad, fyndat på second-hand, skickat brev och paket till hemlandet, besökt University of Chicago, vart på gudstjänst i  Willow Creek, vunnit trämodell av eiffeltornet på franskalektion, funnit en vending machine som är felprogramerad så den säljer swedish fish för 10 cent istället för 1 dollar. WIN. Så bilderna nedan är en liten sammanfattning av vad jag haft för mig. En låt som funkar med mitt nuvarande humör är Simon & Garfunkel - The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy) . Spela den två gånger.

Ensam Hemma

En ganska fin utsikt

Keirs familj bjöd på festmåltid!

Promenad i Winnetka

Vill ha en sån här stuga

Promenad ner till stranden. Lake Michigan var mer som ett hav

Konstverket och konstnärerna

MUMS!

Släktinghuset!

Willow Creek, galet stor kyrka!

Hogwarts?Oxford? Nope, University of Chicago

I walked...

Andersonville!

How to overcome economie crises - spend all the money on balloons and stickers, yey!

Men ballonger är ju väldigt trevligt. Här i Amerikat håller man dock inte på och mesar med små gummiballonger som man blåst upp själv, nej, här är det riktiga grejer. Hardcore-helium för alla tillfällen. Ett annat fenomen som yttrar sig kallar jag för stickers-obsession-syndrom. Klistermärken för allt! Just nu sitter det ett Chicken Fingers-klistermärke på mitt kylskåp.

Men klistermärken är ju väldigt trevligt. Själv råkade jag gå med i SSU när jag var 12 år. Varför? För dom gav mig gratis klistermärken!

I tisdags var det den 14 februari, vilket också är Valentine's Day för dom som vill. Såhär såg det ut i matsalen  -------------------->

Och ja, Linn snodde ballonger.
På kvällen blev det  rosa cup cakes och skratt.

                                                                     I onsdags hade vi biljetter till musikalen South Pacific som gick mitt inne i Chicago på  Cadillac Palace. Det var så fancy som det låter. Uppklädda och förväntansfulla öppnade vi dörrarna till den stora teatern och vi blev bjudna på en imponerande show. Olyckligtvis fick vi inte ta kort inne i salongen (vågade man ändå, blev man attackerad av en liten kvinna med furiöst humör). Men jag lyckades fånga entrén!                                                                                      
Kvällen avslutades med ett besök på Cheesecake Factory, där Linn hade svåra bekymmer med att välja rätt cheesecake. Det fanns 30 olika sorter. Men hon blev nöjd tillslut. 

 Ikväll ska jag fortsätta min kulturella bana och gå på teatern "The Death of Harry Houdini" med min teaterklass.
Får se vad mer helgen bjuder på.






Förra helgen bestod av ännu ett släktmöte! De tog mig och min vän Hanna till det största köpcentret i Illinois där vi strosade runt och fann klänningar till Victoria, som har massor med skoldanser sista året i high school.

På söndagen tog vi en sväng till  Wicker Park och fyndade i hipsteraffärer, skivbutiker och klädde ut oss i secondhand-affärerna.                

          

Amerikansk konst

    Denna veckan har jag lyssna mycket på den svenska systerduon, First Aid Kit- The Lion's Roar

Nu blir det fredagsfika! Ha en fin helg                                        

Handskrivna brev och vinterkaos

usch usch

Nu blev Linn en aning ledsen i ögat. Hon längtar till våren förstår ni. Men icke. Hon får ett ton snö i fredagspresent och våren springer sin väg. Ekorrarna också.

snööö

Men nu ska jag i alla fall ge mig ut igen, för det är fredagsfika!
Och trots att jag inte gillar detta vädret, så ska jag ta mig till Alaska, där min rumskamrat bor.
Men då kommer det ju vara vår där ! Sen har vi vi Spring Break planerat också, Florida it is!
Kommer bli finemangmang.

Nåt annat som var finemanmang var det handskrivna brevet jag fick av in kära mor. Guld.

Imorgon ska jag träffa mina släktingar igen, de ska ta mig till något gigantiskt shoppingställe. Låter som riktig lördagsunderhållning! Men en, nu är jag sugen på kaffe (tänka sig) och jag rekommenderar er alla att lyssna på Bon Ivers nya album, med låtar som Perth. Helt magiskt.

Tjo!