This is the brown line train to the Loop

Helgen vart full av solstrålar och glada möten. Chicago är verkligen vackert när skyskraporna får reflektera ljuset, och det bara glittrar överallt. Snön är nästan borta och jag bara väntar in våren. Våren är nog min favoritårstid. Och mitt favoritljud är: nya converse mot grusfri asfalt. Ska bli!
Men våren i Chicago har ju också sina nackdelar. Jag och min vän Keir vandrade fridfullt en dag bland de höga husen, och BAMCRASHFLOCH så faller det ett snö/isblock över oss. Lyckligtvis blev bara Keir träffad i huvet. Han hade en jättetjock mössa och en liten skyddsängel på axeln. Fint va?

Andra galna saker har hänt här på North Park. I fredags kom en hypnotisör hit. Jag har alltid varit skeptiskt till detta fenomen, funkar det verkligen? Och JA. Det funkar alldeles för bra. Två av mina vänner blev hypnotiserade på scen i en och en halv timme. Och dom gjorde allt möjligt från att mjölka kossor, gömma sig för polisen till att föda barn. De minns ingenting efteråt. Bara att de såg in i ett blått ljus i början, sen var de borta. I drömlandet. Lite läskigt.

Tree krownowr

 När jag ändå är i här Amerikatt så har jag passat på att träffa några släktingar på min mors sida! I lördags kom dom i sin stora van och hämtade upp mig vid skolan. Det blev en lunch och en rundtur med bil i storstaden. Jag såg Lake Michigan och trodde nästan att det var ett hav. Det är mycket folk häromkring som har svenskt påbrå. Man ser svenska flaggor lite överallt och på min morgonpromenad stötte jag på denna lilla affär och restaurang ->
                                                                        

När hemlängtan knackar på.

<--









Vårpromenadlåt: All I Want Is You - Barry Louis Polisar

Släktträff!