This is the brown line train to the Loop

Helgen vart full av solstrålar och glada möten. Chicago är verkligen vackert när skyskraporna får reflektera ljuset, och det bara glittrar överallt. Snön är nästan borta och jag bara väntar in våren. Våren är nog min favoritårstid. Och mitt favoritljud är: nya converse mot grusfri asfalt. Ska bli!
Men våren i Chicago har ju också sina nackdelar. Jag och min vän Keir vandrade fridfullt en dag bland de höga husen, och BAMCRASHFLOCH så faller det ett snö/isblock över oss. Lyckligtvis blev bara Keir träffad i huvet. Han hade en jättetjock mössa och en liten skyddsängel på axeln. Fint va?

Andra galna saker har hänt här på North Park. I fredags kom en hypnotisör hit. Jag har alltid varit skeptiskt till detta fenomen, funkar det verkligen? Och JA. Det funkar alldeles för bra. Två av mina vänner blev hypnotiserade på scen i en och en halv timme. Och dom gjorde allt möjligt från att mjölka kossor, gömma sig för polisen till att föda barn. De minns ingenting efteråt. Bara att de såg in i ett blått ljus i början, sen var de borta. I drömlandet. Lite läskigt.

Tree krownowr

 När jag ändå är i här Amerikatt så har jag passat på att träffa några släktingar på min mors sida! I lördags kom dom i sin stora van och hämtade upp mig vid skolan. Det blev en lunch och en rundtur med bil i storstaden. Jag såg Lake Michigan och trodde nästan att det var ett hav. Det är mycket folk häromkring som har svenskt påbrå. Man ser svenska flaggor lite överallt och på min morgonpromenad stötte jag på denna lilla affär och restaurang ->
                                                                        

När hemlängtan knackar på.

<--









Vårpromenadlåt: All I Want Is You - Barry Louis Polisar

Släktträff!

Hey, do you have H&M in Sweden?

Nu har en vecka gått här på North Park College, och det har vart fullt upp! Har kommit igång med mina lektioner och det känns riktigt kanonis. Som sagt så har jag tre ämnen just nu (fyra, om man räknar med min exklusiva sånglektion på torsdagar, från sångelev!) teater, sociologi och lite francaise, oui bonbon. Måndag, onsdag och fredag har jag bara franska och slutar galet tidigt. De andra dagarna har jag mina två andra ämnen, men börjar dagen halv två. Så det är gött.

En vecka fullproppad med nya intryck så man blir alldeles yr. Jag äter 15 mål i veckan i cafeterian som ligger precis vid Anderson, där jag bor. Och maten, mina vänner, är så underlig och fet som ni tror. I cafetreian finns bla: En grill där man kan beställa hamburgare mm, en preson som gör din favoritmacka, fyra olika maträtter från pasta till grytor, alltid 6 olika sorters läsk, 6 sorters jucie, 6 sorters flingor, bagels, 4 sorters mjölk, salladsbord, tre sorters glass, kaffeautomat, frukt, 5 sorters dressing, efterrätt med kakor och tårtor, och mån-tors står det en kock och lagar en speciell mat direkt till dig.

Tror det var allt.

Förutom att äta så har jag träffat massvis med härligt folk. Det är så, amerikaner är bara så trevliga.
Dom må vara dumma och inte veta att H&M är svenskt, men vet ni, det gör inget.

 Vi har utforskat området kring campus också, och här i krokarna finns ju allt! En ofantligt stor secondhand butik vid namn "Village" som säljer skjortor för 90 cent. Helt ok liksom. Manfred och Joel vet hur man shoppar!

Ja, så här ser den ut. Skoluniformen.

 Det finns också andra små mysiga områden inte så långt härifrån. Idag, lördag, var vi till Belmont (tror det hette så) och gick i små affärer med allt ni kan tänka er. I en militärbutik hittade vi fängelsedräkter och rånarluvor. Finns alla möjligheter i denna stad! Idag fick jag också uppleva min första basketmatch, lika intensivt som när Sverige spelar hockey-VM. Amerikaner alltså. Ett mångsidigt folk. Det har vart många skratt den här veckan. Är ju omgiven av folk som älskar Sverige!

Och dom förlorade. Aj aj.

,

,

Försökte råna en butik, men det var svårt att vara diskret.

Omg. You don't like peanut butter?!

Det blev en liten trip till Target igår och inhandling av viktiga saker såsom: Tekopp, kudde och tandkräm som smakar jenka-tuggummi. Dock kostade tandkrämen 90 cent, så man kanske inte kan förvänta sig mer.
I varuhuset finns allt. Det finns också 50 sorter av allt. Typ jordnötssmör, vilket jag inte är så stort fan av. En amerikansk vän tittade på mig som om jag var dum i huvudet. What? Peanut butter jelly sandwich is like the best freakin thing in the whole world, I could eat it for breakfast, lunch and dinner dude. What is wrong with you? Stupid swede, no nothing about life.
ok, han sa väl inte riktigt så. men typ.

Igår fick vi också komma hem till familjer och äta lunch. Mexicanskt blev det för min del , mumma! Idag ska vi dra in till stan en liten sväng för att shoppa inför morgondagen, då skolan börjar!

Måste bara visa er igen hur fina vinterdagar
det är här. En promenad mot skolan med en mätt och
belåten mage, är inte helt fel. Röda mössa sa: nu är det en glad klump så mår riktigt bra.

hej hej så länge! poss poss

What about you weird kid?

 Efter ännu en bagel och munk-frukost så bestämde jag och Hanna oss för att testa på gymmet. Minsann! In your face Mattias. Jag kommer inte bli en tjockis. Dock har jag bara ätit tjockismat än så länge... Men, jag börjar redan tröttna på fettet. Gymmet är i alla fall utrustat till tusen! Allt finns, och jag skojar inte. Man har tillgång till allt, när som helst, och det finns även olika träningspass man kan gå på. Själv tänkte jag också börja på volleyboll (korp-nivå). Fint!




Efter det var det dags för en utflykt Down Town, så att säga. Vi kommer till en 50-tals restaurang där konceptet är att vara otrevlig och driva med kunden. Jag fick kommentaren: What about you weird kid, you're gonna pay or not? Roligt, men konstigt.  Amerikaner alltså. Beställde mig en riktig shake, bättre än lyx-shaken på Max va!------------------------>

,Sen gick vi vidare genom stan och jag fick nackspärr av att kolla in alla byggnader som flög upp i skyn. Men jag gillart. Utkanten av stan är ganska sliten, men här inne, i Chicagos kärna, kunde man inte annat än att tappa hakan. Känns knäppt att detta kommer vara mitt hem de närmaste 5 månaderna. Men ack så gött!

 

Skyskrape-pepp: Sweet Disposition - The Temper Trap

Rum 512

Här sitter jag nu, i mitt lilla tårtbits-rum. Huset ser  nämligen ut som en tårta, rund och fin, och åtta våningar hög. Jag bor på femte våningen med en liten utsikt över floden som rinner genom staden. Det är snö och kallt, precis som det ska vara i januari. Än så länge är det väldigt grått och trist i mitt rum, men jag har startat Operation Pimp My Room. Detta innebär att jag ska försöka hitta all möjlig skit att fylla dessa kalla stenväggar med. Jillie, min roomie, kommer också såklart bidra till denna viktiga åtgärd! Har fått höra att det finns en Thrift Store (secondhand) här i närheten, vilket gör att mitt poppar- hjärta glöder..

 

  


 Atmosfären här på North Park är galet välkomnande och man är väldigt mån om allt och alla, förutom miljön. Människorna är spontana och pratglada, ibland för mycket... haha. Just nu skriker dom och springer i korridoren utanför mitt rum, vilket gör jetlag-linn lite ännu tröttare.

Chicago river

I morse vågade jag mig ut själv för första gången, i vinterlandet. Man ska ju som sagt vara på sin vakt här i storstaden och skolan har t.o.m en escort-service man kan ringa, typ taxi, gratis. Eller om man går på campus och känner sig lite rädd, då ringer man nummret och får en stor och stark gentleman som går med en till huset. SÅ mor och far, no worries! Saknar er förresten! <3 (det är ett hjärta mamma)

godmorgon!

 Dagens visa: Always Like This - Bombay Bicycle Club

Sigur Ròs botar resfeber

Dagen innan jag ska ge mig ut på nåt äventyr är alltid lite extra jobbig. Det spelar ingen roll om jag ska åka till Liseberg, Grekland eller Chicago så blir det alltid bombnedslag i rummet, man blir paranoid och måste skriva i pannan att " Ja Linn. Tandborsten ÄR med", fem toabesök och allmän förvirring. Eftersom jag även är tidsoptimist så är jag särskilt i riskzonen.
- Linn, tåget går om en kvart, ska du inte gå?
- Jo men det är lugnt, jag hinner, sluta tjata.

Hon hinner inte. PANIK!

Men detta skall icke ske imorgon. Nej. Stor flicka nu.
Nu börjar packningen ta form, adjöanden har gjorts och mamma gör pannkakor åt mig. Mm, luktar gott.
 Jag ser inte fram emot kvällens farväl, men får trösta mig med kära återseenden i Chicago.

Chicago. USAs tredje största stad, och så lilla jag. En vän sa till mig "Äg världen, du vet ju hur man gör."
oki, ska försöka.

Vill dela med mig av en låt från mitt livs-soundtrack: Inní mér syngur vitleysingur (En galning sjunger inom mig)

SO LONG! poss poss