World Peace man, yeah.

Håkan Hellström dånar i lurarna och jag måste erkänna att hemlängtan kommer krypande. Lite ibland. Livet är sjukt fint här och dagarna springer iväg för man hittar på så mycket. Men förutom att man saknar familj och vänner så inser man att man att Sverige betyder mer och mer för en. Känner mig en aning stolt över mitt land, även fast vi inte hälsar på alla och det största tv-eventet är melodifestivalen. Här är det största tv-eventet SUPERBOWL, alltså finalen i National Football League. Den inföll i söndags. Hamming Hall var var fullproppad med snacks av alla amerikanska slag (alla supersize såklart) och på storbild kunde man se pojkarna springa och knuffas. Men vi Svf:are blev inbjudna till Emily och satt och hejade i hennes källare, och stort grattis till New York Giants! Har också hört att reklamsnuttarna är den egentliga underhållningen, då 30 sekunder kostar flera miljoner dollar. Vid halvtid blev det massvis med underhållning, med bl.a Madonna. Hennes kalas avslutades med att allt släcktes ner och det enda som syntes var orden "WORLD PEACE" som lyste på planen.

Keir är glad, för han hittade snacks!

Då låg Linn och vred sig av skratt.

 Det är intressant det här, att jämföra amerikansk och svensk mentalitet och kultur. Ibland skäms jag lite över min svenskhet dock. Folk vet vad jag heter, hejar på mig, och jag står där som ett fån och tänker att jag aldrig sett personen. Folk är väldigt mån om att man presenterar sina vänner osv. Man sätter sig aldrig bredvid någon i matsalen utan att hälsa och presentera sig (om man inte träffats innan då). Dock kan man bli lite överrumplad när man går på campus och man ska hälsa och säga "What's up?!" How's it going?""How're you?" "What are you up to?" till alla. Och då kommer den stora frågan när man ska svara: ska man dra dagens historia, eller ska man bara svara med ett leende? Såklart är det en artighetsgrej, men ändå, jag får ju tunghäfta vareviga gång för man vet inte hur  man ska svara. Det blir ju lite awkward som dom säger här i amerikatt.. Jag är väl mer "Hej!"-"Hej" och sen snackar man när man   inte måste ruuuusa till en lektion.

Annars har mina dagar bl.a fyllts upp med teaterbesök och secondhand-shopping. Kan ni tänka er, det var halva priset på Village, som vanligtvis är loppispris. Så det fyndades lite. Jag har också vart på Chicago Art Institute och varit kulturell. Det är fint att vara student! Det går att leva billigt om man hittar alla studentrabatter och studentdagar.

Gustav hittade den ultimata skinnjackan. Eller?

Lite festligheter en lördagskväll

Jag och min rumskompis Jillie forstätter med operation-pimpa-rummet, och en dag fann vi vad som fattades. En kartongskulptur av James Dean. Fullstorlek.

                                                       








       

          En intressant låt som jag lyssnar på just nu.  
          Bon Iver - Woods